Daagarsson-gården

Stefan Daagarsson                                                  (Uppdaterat den 14/1 2017)

Stefan Daagarsson

 

Allt gott tillönskas LKF-medlemmar, konstvänner och fiender!  Kulturarbetare i  över 50 år!

Tack alla supportrar för att ni hjälper mig skapa en högklassig kulturgård som förhoppningsvis blir till stor glädje för nutida och framtida besökare. Om du är intresserad av att vara med och bilda en stiftelse av Daagarsson-gården för framtiden får du gärna mejla mig: stefan@daagarsson.se 

 

Ni kan se prov på mitt konstskapande genom att klicka på SHOPEN och vidare längst ned på sidan, rubriken "Stefan Daagarssons konst".

 

Hjärtliga hälsningar 
från er tillgivne Stefan Daagarsson

 

Den 19/4 2016, skulle min vän, turnékompis och författarkollega SONJA ÅKESSON ha fyllt 90 år. Jag ringde in till Klassisk morgon i Sveriges Radio P2 och tyckte att vi alla skulle uppmärksamma detta. Jag önskade höra Ulla Sjöblom sjunga "Natt kallare" där Sonja Åkesson gjort både text och musik.

Min hyllning kommer in efter 39:24 i programmet och Ulla Sjöblom sjunger 40:01-43:48. Detta sagt ifall inte länken att klicka på fungerar ... http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/711566?programid=4425

 

 Litegrann om min sista utställning:

Klicka här och se ett TV-klipp och läs en artikel om utställningen! http://www.helahalsingland.se/halsingland/bollnas/daagarsson-satter-punkt-efter-44-ar-gor-sin-sista-utstallning-i-lenninge

9/4 - 24/4 2016  STEFAN DAAGARSSON:  VAD HÄNDE UNDER 40 ÅR?
(Bildskapandet 1971 till 2011)

Efter en förvernissage för medlemmar i Lenninge Konstförening är det nu dags för det officiella öppnandet av utställningen. Vi har fiket igång med NK:s smarriga bakelser. Vi har fått hem anmälningsblanketterna till Hälsinglands Vårsalong 1916. Vi håller på att sälja slut på vårt konstlotteri som således snart har dragning.

Beträffande Stefan Daagarssons utställning: Det är faktiskt fem år sen han hade sin senaste separat-utställning här på Daagarsson-gården.  Många verk har varit undanhängda i hans bostad men nu vill han inte undanhålla dessa i sin sista tack-och-farväl-utställning på våra galleriväggar.

Märkligt nog såldes tre konstverk till USA innan utställningen öppnat! Två av hans bläckmålningar gick till Virginia, en blyertsteckning (som tidigare varit med på Länskonst Gävleborg) såldes till Chicago!

Utställningen omfattar hans bildskapande från år 1971 och till 2011 och omfattar oljemålningar, gouacher, bläckmåleri och teckningar.

Utställningen är öppen lördagar och söndagar kl. 12-16 (OBS! Nytt klockslag!)

Ni är hjärtligt välkomna!

Den 23/8 2013 var det 45 år sedan min debut som författare. Detta uppmärksammades stort av Hälsingetidningar (Hudiksvalls Tidning, Ljusnan, Söderhamns-Kuriren och Ljusdals-Posten) den 24/8 2013. Genom att klicka på länken kan ni ta del av nätversionen. 

 http://helahalsingland.se/halsingland/1.6213095-kulturvarsting-summerar-sin-spretiga-karriar

 

Till minne av Radio Nord sändes (på Mellanvågsbandet från Lettland) ett program av radioprofilen Ronny Forslund den 30/6 2002 och där flera Radio Nordmedarbetare och hängivna lyssnare intervjuades. En av de senare var Stefan Daagarsson (kommer in cirka 1:43:20 i programmet).

Hela programmet är 2 timmar långt och MYCKET HÖRVÄRT med reklamjinglar och dåtidens hits som inramar programmet. Det sändes alltså på dagen 40 år efter det att svenska staten tvingat Radio Nord att upphöra med sina omtyckta sändningar. Klicka nedan så kan du höra Ronny Forslunds kunniga och intressanta program!

 Laddda ner 20020630_ronnyforslund_2'00.m3u.  och öppna den Klicka sen på:

 http://www.radiohistoria.jvnf.org/rn/l/20020630_ronnyforslund_2%2700.m3u

 Intervjun med Stefan Daagarsson börjar efter 1:43:20 och pågår till 1:56:17. Mycket nöje!

Stefan Daagarssons författarskap

Böcker:  

* ... är att berätta allt Roman 1968 Bonniers

* Junivaka  Roman 1969 Bonniers

* Alternativt testamente Prosalyrik 1970 Inferi

* Sluring Bildroman 1971 Inferi                  

* Unga Diktare 1972 (redaktör) 1972 Inferi

* Visor Vissamling 1973 Inferi

* Unga Diktare 1973 (red.) 1973 Inferi

* Unga Diktare 1974 (red.) 1974 Inferi

* Unga Diktare 1975 (red.) 1975 Inferi

* Förlagschefens dikter Diktsamling 1976 Inferi

* Unga Diktare 1976 (red.) 1976 Inferi

* Strömkarl i elransoneringstider Visbok 1977 Inferi

* Korsbärarna  Roman 1977 Inferi

* Unga Diktare 1977 (red.) 1977 Inferi

* Unga Diktare 1978 (red.) 1978 Inferi

* När Skönheten for från byn Novellsamling 1979 Inferi

* Unga Diktare 1979 (red.) 1979 Inferi

* 1980-talet - Visioner av vårt nya årtionde (med texter av Ivar Lo-Johansson, Lennart Sjögren, Bo Andersson m.fl.) 1980 Inferi

* Hur du gör din egen tidning Idébok för tidningsmakande barn 1984 Inferi

* På andra sidan alla hav Novellsamling 1984 Inferi ("Svensk novellkonst när den är som bäst" skrev Svenska Dagbladet)  

Antologier:

"Skriva för livet" (red. Jonas Sjöström) 1976 LiberFörlag

* Nordens Beste, antologi med de 20 bästa novellerna* i Aftenpostens novelltävling för professionella författare i hela Norden, Schibsteds, Oslo, 1989

"Författaren själv" (författarlexikon)  Bokförlaget Wiken, 1993

"Gästrike-Hälsinge Litteratur" Gidlunds förlag 1996

"Röster från Hälsingland" En bok för alla  2007

*Fick 3:e pris i Aftenpostens (Oslo) Nordiska Novellpristävling för yrkesförfattare 1988 för novellen "Ebersteins schimpans". Även publicerad på danska i tidningen Politiken, Köpenhamn.

_________________________________________________________

 

Min kommentar till artikeln nedan om det

s.k. Norrlands Litteraturpris:

 

Som framgår blev jag bortmyglad 1979 men med tanke på vilka som INTE fick priset är jag enbart glad för att så skedde. Jag befinner mig onekligen i fint sällskap, eller hur?

 

Dessa författare fick INTE HELLER Norrlands Litteraturpris:

 

Nobelpristagaren Eyvind Johnson, ledamöterna av Svenska Akademien P.O. Sundman och Torgny Lindgren, den internationellt erkände P-O Enquist, Lars Ahlin, Erik Beckman, Sara Lidman, Helmer Grundström, Emil Hagström, Carl-Göran Ekerwald, Anderz Harning, Stig Sjödin, Sven O. Bergkvist, Björn-Erik Höijer, Lars Lundkvist, Per Knutsson, Hans Lidman, Hans Viksten, Sven Viksten, Per Nilsson-Tannér ... listan kan säkert göras ännu längre. Jag är STOLT över att tillhöra denna förbigångna skara! Som framgår började priset delas ut 1973. Annars skulle fler förtjänta kunnat nämnas men de var redan avlidna.

 

Nu kan ni läsa redaktör Erik Jonssons artikel nedan. Den är minst sagt intressant.

 

Med vänlig hälsning

Stefan Daagarsson

__________________________________________________________

 

SENASTE NYTT: Så blev jag sidsteppad till Norrlands litteraturpris 1979 ... trots att jag var nominerad - och pristagaren ännu ej fått ut nån bok!

Jag brukar googla på mitt namn ett par gånger per år för att se vad som tillkommit sen sist. På så sätt upptäckte jag nedanstående artikel som berättar om de minst anmärkningsvärda turerna kring Norrlands litteraturpris år 1979 då jag och två kvinnliga författare var NOMINERADE till priset men där styrelsen för Norrländska Författarsällskapet utsåg en av sina egna ledamöter till pristagare. Än märkligare är kanske att det skulle dröja hela 4 år innan vederbörande debuterade som författare. Priset gick alltså till en som inte publicerat en enda bok!

Vid det laget hade jag, sedan debuten 1968, två romaner på Bonniers, en prosadiktsamling, en bildroman, ett visalbum (LP och not- och texthäfte), en diktsamling, ytterligare en roman på Inferi och en novellsamling som just fått jättefina recensioner i våra största tidningar. Jag hade onekligen en tillräckligt stor och kvalitetsmässig produktion så nomineringen var inte obefogad.

Ja, ni får själva avgöra om jag och de andra två nominerade blev förbigångna till förmån för en trogen partigängare. Det där hände på 1970-talet men det är fortfarande omöjligt för en icke-sosse att erhålla nåt pris av betydelse. Så illa är det i korruptionens Sverige.


Så här skriver Erik Jonsson om alltsammans. Han var tidigare redaktör för Norrländska Författarsällskapets tidskrift Provins:


Det måste bli ordning på torpet - historien om ett anrikt litteraturpris Erik Jonsson

Det är ett av Sveriges äldre litterära priser.  Sexton år äldre än Piratenpriset och Augustpriset, närapå 20 år äldre än Katapultpriset och nästan trettio år äldre än Borås tidnings debutantpris. Ändå är det nästan omöjligt att få fram en förteckning över tidigare pristagare eller finna någon information om det som först kallades Arnold Rörlings fond.

När man, under våren 2011, skriver in det nuvarande namnet, Norrlands litteraturpris, på Wikipedia dyker det upp en lista över sju pristagare. Trots att den är kort rymmer uppräkningen luckor och felaktigheter. Somligt tycks bara vara antaganden, annat är rena höftningar. Som i fallet med poeten Pär Hansson. "Han bör ju ha fått priset nån gång", har kanske någon resonerat och fört in hans namn i registret. Vilket år det ska ha rört sig om framgår inte av Wikipedialistan. Det är svårt att hitta fakta, och ju mer man gräver desto mer underligt finner man. Så är det med detta pris, som länge var ett stipendium -  ett stipendium med en vinnarmotivering, just som ett traditionellt litteraturpris.  Ibland tycker man sig ana en röd tråd, nästa stund är det bara ett trassel.

Bakgrundsmaterial finner man vid Folkrörelsearkivet i Umeå. Där ligger alla gamla protokoll från Norrländska författarsällskapets sammanträden. Tillsammans kan de välta ett tidningsstånd.

Historien om utmärkelsen tar egentligen sin början för precis 40 år sedan, den 22 augusti 1971, när den bodenfödde författaren Arnold Rörling väljs in som ordinarie ledamot i samrådskommitén för Sveriges författarfond. Att äntligen få in en företrädare på den stora scenen är ett stort steg för ett vid tiden kämpande norrländskt  litteratursällskap. Arnold Rörling, denne patosdrivne arbetarförfattare, känns dessutom som en duglig representant. Dessvärre hinner Rörling aldrig resa sin röst. Bara året därpå omkommer han, 60 år gammal. I sällskapets protokoll görs inga anteckningar kring  tragedin, åtminstone inte under olycksåret 1972.

1973 däremot, låter dåvarande ordförande Karl Rune Nordkvist meddela att styrelsen valt en förste stipendiat ur fonden Arnold Rörlings minne. Pengarna som ska delas ut till en norrländsk författare har samlats ihop av vänner till Arnold Rörling för att hedra hans minne, men utgörs också av delar från hans dödsbo. Diskussionen om att uträtta en fond, med norrländska litteratursällskapet som huvudman tycks på det stora hela ha förts utanför protokollet.

Den förste stipendiaten blir Per Fritjof Persson, för ett "författarskap präglat av kritiskt allvar och avslöjande vidsyn", förenligt med det som Rörling själv stod för. Det finns alltså något sådant som stadgar för Rörlingsstipendiet. Det kan höras som en självklarhet att ett stipendium eller ett pris har stadgar, men då ska man veta att dessa  inte återfinns någonstans  i folkrörelsearkivet. De har heller aldrig omskrivits i modern tid. Dock refereras det flitigt till dem i tidiga protokoll. Av gamla skrivelser framgår att ordförande i Norrländska litteratursällskapet ska svara för nomineringar, att stipendiet ska tilldelas en författare som gjort gott för "den norrländska saken" samt verkat i Rörlings anda.

Detta ger också återklang i kommande val av pristagare. Många av dem är politiskt intresserade skrivare, med Norrlands sak för ögonen. 1974 tilldelas Göran Nordström från Gävle priset för ett författarskap med "mångsidig utveckling som fört honom fram till kärnfrågor i allas vår situation". 1975 heter stipendiaten Runa Olofsson. Hon får bl a priset för "en djup inlevelse och ett omisskännligt engagemang." Därefter är det Gunnar Kieri från Öjebyn som ges summan om 1000 kronor - också han en författare som skildrar den kämpande människan i norr.

1977 hålls den första protokollförda diskussionen om stipendiets mål och riktning. Något så ovanligt som god ekonomi inom sällskapet borgar, menar styrelsen, för att pengar skulle kunna delas ut till två stipendiater. Därtill oroar man sig för "förgubbning". Sålunda ges 1000 kronor vardera till Ingrid Andersson och Margareta Sarri.

Efter detta ifrågasätts prisets syfte allt oftare av styrelsen. Till exempel yrkade, 1978, Karl Erik Johansson för att även österbottniska författare skulle kunna komma i fråga. "Det vore gott för relationerna oss emellan", menade Johansson. Förslaget vinner inte gehör, varpå Johansson egenmäktigt beslutar att dela ut sitt eget kassörsarvode till Solveig Emli och Levi Sjöstrand.

Kaos uppstår. Stadgarna för priset hindrar ju, påtalar Karl Rune Nordkvist, att pengarna delas ut i Rörlings namn. Därför tvingas man kalla Emli och Sjöstrands utmärkelser jubileumsstipendier - "med anledning av sällskapets 20 år" - av engångskaraktär. En inte helt diareförd diskussion följer, där det konstateras att "fallet i princip är outrett men att det inte fanns skäl att gå emot sin kassörs önskan". Johansson känner nog viss ånger över det spontana tilltaget eftersom att även önskar "att hans handling inte skulle bli känd utanför styrelsen krets."

Officiellt slätade man över debaclet genom att även ge 1000 kronor vardera till de norrländska författarna Ingrid Kumlin och Hjalmar Westerlund. Sammantaget delar alltså fyra stipendiater på 4000 kronor vardera 1978.

Tumultet fortsätter 1979. Sju år efter Rörlings bortfall omkommer författaren Kjell Sundberg i en trafikolycka, varpå flera förslag inkommer om att även upprätta en fond till hans minne, eller på något vis föra in Sundbergs namn i stipendiet. Karl Rune Nordkvist blir återigen den som sätter ner foten genom att erinra styrelsen om att sällskapet redan har uppenbara problem med att administrera Rörlingsfonden, samt att det - återigen - skulle bryta mot stadgarna att förändra Rörlingsfondens karaktär.

Nordkvist är tämligen inflytelserik, vilket syns på att debatten slutligen ska ha utmynnat i en "kollektiv önskan om ordning på torpet". Nu ska en enda pristagare utses, och proceduren ska gå rätt till. Ulla Ekh, Kerstin Bergström och Stefan Daagarsson nomineras av ordförande. Därefter sker emellertid något suspekt. Styrelsen ska i vanlig ordning fatta sitt beslut om stipendiat under ett möte, varpå  Bo Sjögren som närvarade vid styrelsemötet ombes lämna rummet. När han kommer in igen tillkännages att Sjögren tilldelats fondpengarna, trots att han inte var på förhand nominerad. Ingen motivering. Inga ytterligare protokolluppgifter. Ordning uteblir.

Det skulle dröja fyra år innan Bo Sjögren debuterade med romanen Sista tåget. Man får hoppas att pengarna ur Rörlings fond hjälpte honom att färdigställa den.

1980 sker nästa märkliga utdelning, då den opublicerade skrivaren Gunnar Frimodig får stipendiepengarna, "för den talang och de resurser han uppvisat vid en debutantkurs i Medlefors". Frimodig tycks dock ha fått ut en bok - Ovan regnbågen - som det inte refereras till i motiveringen eller styrelseprotokollet.

1981, i samband med att Provins lanseras, får Eva Magnusson från Sundsvall  stipendiet, "för sin debutroman Sjögången". Invändningar inkommer återigen, nu kring detta att ge priset till en debutant samt för ett specifikt verk, då även detta  "strider mot stadgarna".

Som synes råder en lite avvikande syn på Rörlingstipendiets syfte under åren  1978-1981. Det tycks som att det har mindre karaktär av ett pris, och mer av ett stipendium som ska hjälpa författare ekonomiskt.

Av diskussionerna i styrelsen kan man likväl anta att Rörlingsstipendiet ursprungligen var ämnat att utdelas till en författare som varit verksam under överskådlig period och till ett samlat författarskap. Därtill till någon från Norrland som också verkar för Norrlands sak, i Arnold Rörlings anda. Påföljande  stipendiater har svårt att uppfylla samtliga av dessa kriterier. 1982 års vinnare, Bengt Pohjanen, är kanske den som kommer närmast.

Under 80-talet höjs prissumman med i genomsnitt 500 kronor per år. Därtill presenteras pristagarna varje gång i Provins av redaktören Gunnar Balgård. Allt tycks äntligen gå rätt till. Man måste ta sig fram till 1993 innan något dramatiskt sker. Då införs nämligen den första namnändringen, från Rörlingsstipendiet till "Norrländska Författarsällskapets stipendium till Arnold Rörlings minne". Samtidigt höjs stipendiesumman till 10000 kronor.

När man går igenom papprena syns allting återigen vara i sin ordning, och detta under hela 90-talet. Hela 90-talet... frånsett åren 1997-1999. I sekreteraren Katarina Kieris i övrigt exemplariskt organiserade pärmar uppstår vissa frågor kring dessa år. På någon plats uppges Eva Sjödin ha tilldelas stipendiet 1997, på annan plats 1998. En sökning på internet skänker heller ingen klarhet, även där går uppgifterna isär. Längst bak i en styrelsepärm finner jag dock en förteckning över 90-talets pristagare, där en lucka lämnats för 1997. Inget namn alls, bara ett handskrivet frågetecken i dess plats.  Under 1998 års stipendiat står Eva Sjödin, med en referens till ett styrelseprotokoll. Vem var då stipendiat 1997?

Ingen var stipendiat det året. 1997 delades inte priset ut. Rättare sagt delades 1997 års pris ut 1998 - till Eva Sjödin. Reglerna för sällskap och föreningar ändrades det året, gällande årsmöten. Sålunda flyttades mötet och ceremonin från sommaren till våren. Ingen tänkte på att ett stipendieår föll bort.

Dåvarande ordförande Gerda Helena Lindskog är ovetandes om detta än idag. När hon rings upp kan hon inte annat än skratta åt eländet. Likaså sekreteraren Katarina Kieri som minns 97-98 som tumultartade år - då bland annat Provins höll på att duka under.

Tittar man bakåt på litteraturåren 1997-1998 kan man anta att en författare som Elisabeth Rynell skulle ha fått stipendiet för sin mycket hyllade roman Hohaj. Hon har heller inte fått priset därefter, vilket kan tyckas märkligt med tanke på alla utmärkelser hon belönades med under 90-talet.

Så går man in på 2000-talet och stipendiet byter slutligen namn. Arnold Rörling skrivs ut ur historien, och det kommer hädanefter att få karaktären av ett pris. I princip kan man säga att Rörlingsstipendiet läggs ner, och ersätts med annan verksamhet. Få vet längre vem Arnold Rörling var, och stadgarna har ju bevisligen frångåtts över åren - rent av försvunnit.

Kristina Sandberg blev den sista rörlingsstipendiaten.  Fausta Marianovic var den första att vinna Norrlands litteraturpris. Det är ett djärvt val som vill markera en förändring. Hädanefter ska det räcka att man har en "norrländsk anknytning" för att kunna vinna priset. Därtill ska priset gå till en "lovande" författare". Den förste pristagaren, Per Fritjof Persson, som hade utkommit med fyra romaner och hunnit fylla 40 år när han fick Rörlingsstipendiatet, hade alltså inte vunnit det under rådande omständigheter.

Dock kan man se att prisutdelarna många gånger visat stor fingertoppskänsla genom att dela ut priset till författare som skulle komma att etablera sig bara åren därpå, såsom Anita Salomonsson, Mikael Niemi och nu senast Kristina Sandberg. Å andra sidan har varken ikoner som Torgny Lindgren, PO Enquist och Sara Lidman eller nationellt omskrivna författare som Elisabeth Rynell och Nikanor Teratologen fått priset under årens lopp.

Pär Hansson då? Jo, han har faktiskt varit Rörlingsstipendiat. Året var 2001 och motiveringen löd "som med en löftesrik, utforskande poesi förenar spåren av ett försvunnet norrländskt småbrukslandskap med en nyorientering i världen".

 

Texten har tidigare publicerats i Provins 3:2011

 

Lista över pristagarna:

2011 – Therése Söderlind 2010 - Ola Nilsson 2009 - Fausta Marianovic 2008 - Kristina Sandberg 2007 - Theres Kessler Agdler 2006 - Mats Jonsson 2005 - David Vikgren 2004 - Anna Jörgensdotter 2003 - Mattias Alkberg 2002 - Mirja Unge 2001 - Pär Hansson 2000 - Charlotte Cederlöf 1999 - Katarina Kieri 1998 - Eva Sjödin 1997 - Inget pris delades ut detta år 1996 - Maria Vedin 1995 - Anita Salomonsson 1994 - Peter Degerman 1993 - Erik Grundström 1992 - Roger Melin 1991 - Susanne Sörensen 1990 - Sigbritt Eklund 1989 - Peter Lucas Erixon 1988 - Mikael Niemi 1987 - May Larsson 1986 - Stig Andersson 1985 - Anita Nilsson 1984 - Bengt Ingelstam 1983 - Göran Lundin 1982 - Bengt Pohjanen 1981 - Eva Magnusson 1980 - Gunnar Frimodig 1979 - Bo Sjögren 1978 - Ingrid Kumlin och Hjalmar Westerlund. Dessutom "jubileumsstipendiat" till de två Österbottniska författarna Solveig Emli och Levi Sjöstrand. 1977 - Ingrid Andersson och Margareta Sarri 1976 - Gunnar Kieri 1975 - Runa Olofsson 1974 - Göran Norström 1973 - Per Fritjof Persson

 


 

Erik Jonsson, född 1982, kommer från Vännäsby och är redaktör för Provins.

 


*************************************************************************************

 

NYHET:  Nu kan ni se prov på Stefan Daagarssons bläckmålningar, gouacher, oljor, akryler, blyertsteckningar m.m. om ni klickar på SHOPEN! Därefter klickar ni på Konst.

****************************************************************

 

Några ord om Stefan Daagarsson

Av Sven Eriksson, Årsta

Stefan Daagarsson är en genuin hälsing, född i Bollnäs 1947. Debuterade som romanförfattare på Bonniers 1968 och blev våren 1969 näst yngste medlem genom tiderna i Sveriges Författareförening (föregångare till Sveriges Författarförbund), samtidigt turnerade han som trubadur - (även i Norge) - innan han - av förre Dramatenchefen Lars Löfgren 1969 knöts till TV2-teatern, redan innan TV2-sändningarna startade! Där stannade han som dramaturg till 1971 och var bl.a. med om att upptäcka författaren och regissören Lars Molin!

LÄMNADE BONNIERS, STARTADE INFERI   Daagarsson hade redan 1970 lämnat Bonniers och startat Bokförlaget Inferi AB, som alltjämt, dagligen, levererar sina utgåvor till boklådor och läsare i hela Norden. (Sedan starten har förlaget producerat c:a 250 bok- och tidskriftsproduktioner).

ROTEBERGS-RAGGARN ...   Stefan Daagarsson är nog ändå kanske mest känd som radioman. Radiodebuten skedde redan 1968. Debut som sångare i radio gjorde han Valborgsmässoafton 1969 i det populära programmet Tonårskväll med Ulf Elfving och hans framträdanden genom åren har varit oräkneliga. Han var (enligt Aftonbladet) t.ex. Riksradions mest uppskattade Sommarpratare 1991 och under sin välkända pseudonym Rotebergs-Raggarn har han sedan 1982 glatt oss medmänniskor i alla åldrar via CD, vinylskivor, kassetter och program i riks-, lokal-, reklam- och närradio! Han gjorde, som kultfiguren Rotebergs-Raggarn, åren 1983-88 Radio Gävleborgs genom tiderna mest avlyssnade och uppskattade programserie med 51% av länets befolkning som varje vecka återkommande lyssnare, en i sanning imponerande siffra alla kategorier... Dessutom TV-framträdanden i då populära ”Loffe på Cirkus” och i den belgisk-franska satellitkanalen TV5 Europe (108 miljoner hushåll kunde se denna direktsändning!).

Har publicerat dikter, noveller och kåserier i  A-Magasinet, Oslo (påkostad bilaga till Aftenposten),  Politiken, Köpenhamn, Bonniers Litterära Magasin BLM, Horisont, Dagens Nyheter, Expressen, Vår  Lösen, Upsala Nya Tidning (beställd novell!), Arbetarbladet (även recensioner och debattartiklar),  Hotell-Revy, Byggnadsarbetaren, Fönstret, Provins, Metallarbetaren, Kommunalarbetaren, Hudiksvalls-Tidningen, Hälsinge-Kuriren, Ljusnan, En bok för alla m.fl.

  Daagarsson-gården är ett exempel på en man och hans idéer och drivs helt utan statliga eller kommunala bidrag!  Besök Daagarsson-gården i fagra Hälsingland!

Stefan Daagarssons valspråk:

  Labor improbius omnia vincit  (= Ihärdigt arbete övervinner allt!)

Vi är många som väntar på den TV-film om hans omväxlande liv som är under inspelning sedan oktober 2004.

                                                                              Sven Eriksson                                                                                                                                  frilansskribent, Årsta

****************************************************************

Om Stefan Daagarssons konst


26/3 - 10/4 2011 Bilder från mitt hjärta

Ni är hjärtligt välkomna att se min utställning! 90% helt nya och aldrig tidigare visade målningar, både min egen-uppfunna teknik med bläckmålningar samt färgglada gouacher.

PS. Om ni, kära hemsidesbesökare, är intresserade av att köpa konst (t.ex. mina egna bläckmålningar, gouacher, oljor och akrylmålningar) - eller kända konstnärers verk i våra litografivaggor - eller böcker av både mig själv och andra författare - eller Rotebergs-Raggarns skivor (finns både CD och klassiska vinyl!) på andra tider än ordinarie öppettider:  Ring  tel. 0278-230 11 eller mail stefan@daagarsson.se så gör vi upp om lämplig tid för besöket!  Ni kan som en riktig NYHET kolla in några av mina bilder i vår shop. Det är bara att klicka. (Fler bilder kommer att läggas ut succesivt på hemsidan. Så håll utkik!) Välkomna!

Den 29/3 2011 skrev konstkritikern Niels Hebert följande om min utställning i Hudiksvalls Tidning, tidningen Ljusnan, Söderhamns-Kuriren och Ljusdals-Posten:
 
Konsten att vara sig själv
 
Bilder från mitt hjärta, kallar Stefan Daagarsson sin utställning på Daagarsson-gården i Bollnäs.
Denna gång visar han egna teckningar i bläckteknik och gouacher. Till viss del är det en retrospektiv
utställning, men många av de äldre teckningarna har inte visats tidigare.
 
Bläckteckningarna dominerar. Att teckna med kulspetspenna är han rätt ensam om. Tekniken har potential att gestalta känslor, inte minst de som drar åt vemodet.
  Stefan Daagarssons motivvärld känns igen, men en del nya teman har anslutit - som de minutiöst skildrade träden med stora böljande kronor. Bläcket tycks han broderat eller virkat med fin nål.
 
Idyllen är denna världs centrum. Den kan tyckas ointressant i en tid då det häftiga är idealet. Att då som i några bilder stilla betrakta betande hästar eller metspöets flöte på älven kan verka trist. Men teckningarna ställer frågan om konsten att vara sig själv, att lyssna till sitt inre. Man kan inte bara jaga vidare. Stress utarmar själen.
  Nu kan idyllen ha skuggor. I några teckningar står vi utanför ett staket och en stängd grind. En trädgårdsgång leder till husets entré. En hund eller katt sitter framför trappan och man ser människor på verandan och i fönstren. Det är en idyll, men sedd utifrån. Kanske får man komma tillbaka senare, kanske är man inte välkommen alls.
 
Man kan också vilja ha idyllen för sig själv, få vara ensam som eremiten som förskansar sig bakom fönstret i sitt tornhus på den lilla ön. Så pendlar våra känslor för de andra. I några teckningar dyker sovande katter upp. De ligger där i tyst gemenskap och tryggt som i en vacker dröm. Och det handlar kanske inte bara om katter. I en annan teckning ligger en ensam katt, Kvartersskräcken, men som tur är sover han också, dock med tassarna avvisande i kors över bröstet och med en hörntand blottad.
  Bland gouacherna finns en ballongfärd över Hälsingland, men också Torgliv med fullt av människor som umgås eller uträttar ärenden. Bakom gemenskaperna finns affärerna på rad: Konst, Böcker, Resor och Musik. Vad behövs mer i livet? tycks konstnären fråga. Tja, pengar till det ena och andra och det finns en Bank lite vid sidan av, men inte med en lika inbjudande dörr.
Niels Hebert

 

BELÖNAD MED MEDALJ!

Den 16/7 2010 emottog Stefan Daagarsson Hälsinge Akademis guldmedalj för sina insatser inom kulturen i Sverige.

På det medföljande diplomet kan man läsa följande:

"Hälsinge Akademis hedersbelöning 2010

Stefan Daagarsson

Egensinne, oberoende och humör.

Det är tre ord som gör sitt bästa för att fånga något av Stefan Daagarssons rika kulturgärning.

I fyra decennier har han varit verksam som författare, förläggare, trubadur - vem minns inte Rotebergs-Raggarn! - konstnär, gallerist och mycket annat med Hälsingland som självklar utgångspunkt.

Hälsinge Akademi vill ge Stefan Daagarsson en hedersbelöning framförallt för hans arbete med att bredda och fördjupa konstscenen i Hälsingland. Daagarsson-gården i Lenninge utanför Bollnäs, är en konstgård med låga trösklar och välkomnande tilltal.

Galleristen Daagarsson har visat oss verk av den svenska konstvärldens främsta, sida vid sida med en fri och oberoende konst, som kommit till utanför kulturvärldens osynliga regelverk, och som vägrar låta sig fångas av det tolkningsföreträde som gallerister, kritiker, journalister, stipendienämnder och många andra snickrat på.

Genom Lenninge Konstförening har han genom åren berett plats för flera hundra konstnärer, inte minst genom den populära vårsalongen.

Som ett nav i den rika verksamheten har Stefan Daagarssons egna bilder funnits; både det unika blå bläckmåleriet och de färgvarma bilder som samtalar med landsbygdens och småstädernas minnen och sårbarheter.

I en tid när kulturvärldens gamla gränser omförhandlas framstår Stefan Daagarsson som en spanare, med skarpa ögon för såväl kvalitet som för relationen mellan konsten och oss människor."

Tidningen Ljusnan bevakade överlämnandet och återgav min kommentar i tacket:

"- Jag ser det verkligen som ett erkännande framförallt när jag är verksam i en kommun som gör det mesta för att visa att jag inte finns, sa han".

 

31/1 -22/2 2009 STEFAN DAAGARSSON: ÅTERBLICK MOT FRAMTIDEN
Retrospektiv (måleri 1970-2009)


Läs här vad Arbetarbladets respekterade konstkritiker Niels Hebert skrev om Stefan Daagarsson och hans utställning i Arbetarbladet lördagen den 31/1 2009.
Recensionen var även införd i Hudiksvalls Tidning, Söderhamns-Kuriren, Ljusnan och Ljusdals-Posten (dock med bara två bilder återgivna ...)
 


Raggarn målar
Stefan Daagarsson i Bollnäs hör till Gävleborgs mångsysslare.

 

Gemenskap och nostalgi. Ur Stefan ”Rotebergsraggarn” Daagarssons bildvärld: ”Busschauffören”, ”Översikt” och ”Tillit”.


Raggarn målar
Stefan Daagarsson i Bollnäs hör till Gävleborgs mångsysslare.

Han är kanske mest känd som den rockande och radiopratande Raggarn, men till de många andra saker han gjort under åren hör måleriet. Han har deltagit i tio Länskonstutställningar med början i Sandviken 1972.

Nu ger han plats för sitt eget måleri under nära 40 år på Daagarssongården utanför Bollnäs, där andra konstnärer från när och fjärran ställt ut genom åren. Tyngdpunkten ligger på de senaste årens bläckmålningar, en egen specialitet som trots sin enkelhet är ovanlig och dessutom ger stor plats för både nyanser och kontraster.

Ett tema genom de många årens bilder är längtan efter och en hyllning till gemenskap, ofta med ett nostalgiskt perspektiv. Konstnären fångar småstadens torg och gator med alla slags människor, mopedgänget kring landsbygdskiosken eller de glada turisterna i bussen som glor på turisters vis, lite enfaldigt.

I ”Tillit” möter vi ett gammalt par. Hans röda tröja närmast flyter ihop med hennes blå.

Där finns också ”Skjutsa lillsyrran”, där hon får sitta bakpå moppen genom nattlig skog och där finns helgdagskväll i höghuset med människor i fönstren i god gemenskap.

Hästar är i Stefan Daagarssons bildvärld den starka, tåliga och vänliga kraften. De håller ihop på hästars vis, men kan också ha vänner bland getter, katter och människor och även vara cirkus-artistens tålmodiga partner.

Men det finns kontraster – en enslig promenad i månskenet, en man på en bänk slagen av livet (”Han som plötsligt förstod allt”), eller de som på avstånd iakttar världen dra förbi. Där finns också ”Lejonet och prinsessdockan”, två gestalter som nog längtar efter varandra, men inte riktigt vet hur man gör.

Två fina gouacher ansluter till det ensliga: ”Översikt” med en ensam trädgårdsstol vid ett bord och ”Han som blev ett med sin soffa”, bokstavligen kan det verka som där han ligger framför tv:n.

Stefan Daagarssons stil är rättfram och lätt naivistisk.

Människorna i bussen sitter ordentligt uppradade, blommorna kring det gamla paret är noga återgivna var och en, och i andra bilder står skogens träd på rad.

Man anar en bred tradition med namn som Lim-Johan och Einar Svedin, och något av Mårten Anderssons hälsingska runda berg och vida utsikter. Det handlar om doft och atmosfär, inte om lån.

På utställningen finns många porträtt – snarare karaktärer än människor. I en lätt surrealistisk svit fångar konstnären cykelreparatören, busschauffören och andra som äventyrare och artister de kunde varit än just den de råkar klassificerats som.

Vi möter också ”Drömmaren”, som ligger under ett träd och lyssnar till en fågel; kanske hör han fågeln i drömmen. Men han är onåbar, osårbar i sin dröm. Den skapande människan när hon är i lycklig gemenskap med världen.

konst

• Stefan Daagarsson

Daagarssongården

Pågår 31/1–22/2

Niels Hebert
Publicerad 31 januari 2009 
 

Läsarkommentarer (7)

3 feb 2009 06:54 Bem  

 
Det är dags att kommunen på allvar stöttar och stolt visar upp denne skapande men bångstyrige konstnär och entreprenör som drar så mycket folk till bygden!

Fint skriven artikel!

3 feb 2009 07:15 zigge 

 
Snyggt jobbat Stefan.

Hälsningar "Kalmar"

 
4 feb 2009 00:09 Eefje   
Stefan succes en geluk,

V.H. Eefje,
Nederländerna


4 feb 2009 09:22 Helene Bärlin, Larssons Resor, Stockholm  

 
Jag önskar denna eldsjäl all lycka efter att han har glatt och förgyllt tillvaron för våra bussgrupper. Vi kommer även i år att åka till Daagarssongården för spännande möten med konstnären och all konst. Det är fantastiskt att det finns ett sådant ställe i privat ägo!

 


4 feb 2009 09:54 Per Ragnar  

 
Tack för bilderna av Stefans konst, de gav mersmak. Det gamla paret har en doft av Bror Hjorth, parkmöblerna kändes som en signifikativ illustration av världen idag, en trädgårdsstol som brustit, nu övergiven i grönskan. Låt oss börja samtala igen, umgås, duka bordet, det finns ännu mycket att uppleva!
Härligt att se att Konstnären Stefan, som gjorde en enorm kulturgärning genom sitt bokförlag Inferi och sen gladde oss med Rotebergs-Raggarn nu går vidare med nya skapelser. Heder åt denna brinnande kulturande!
Per Ragnar


4 feb 2009 10:52 Gussander och Persson

 
Vi har haft förmånen att ställa ut på Daagarssongården för några år sedan. Vi njöt av den goda atmosfären, gästfriheten och att uppleva Stefan på nära håll - en sann eldsjäl. Hans privata konstmuseum var dessutom en fantastisk tidsresa genom mycket av det bästa inom svensk konst de senaste 50 åren. Vi önskar varmt lycka till nu när Stefan visar sin egen konst, som likaledes verkligen går sin alldeles egen väg. Det var roligt att läsa artikeln!
Agneta Gussander och Magnus Persson

 Tjurigt envis och med den motvind som den kulturella snålblåsten utgör i Stefans hemkommun Bollnäs slitande i skägget, har han aldrig vikt åt sidan eller kompromissat med sin övertygelse. Det har sannerligen aldrig varit enkelt för Stefan - men som den konstnärssjäl han är har han heller aldrig försökt att göra det lätt för sig. Hans bredd ligger långt utanför konformismens marginaler och det har han fått betala för.
Desto roligare är det att i dag notera den uppskattning som vederfars inte bara hans eget måleri som nu är aktuellt för utställning utan också på historien: allt sedan starten av Inferi i form av dramatik, bokutgivning av såväl eget som andras möda (notera gärna Stefans eminenta novellkonst), konstsamlande, musik i samtliga tonarter, utställningsverksamhet och allt annat som i dag finns samlat på Daagarssongården; en veritabel lördagsgodispåse som räcker hela veckan för den kultursugne.

4 feb 2009 16:32 Håkan och Monica Svensson  

 

6 feb 2009 14:45 Britta Taylor, West Virginia, USA 

Tack för en mycket fin recension med frestande smakbitar från utställningen. Riktigt önskar jag kunde besöka den, men jag bor för långt bort. Lyckliga ni som har möjlighet att få se hela utställningen och dessutom få chansen att bli ägare till ett konstverk vars värde på alla sätt består och ökar.

 

Fyra år har gått sedan konstnären Stefan Daagarsson hade sin senaste separat-utställning i våra gallerisalar. När han nu återkommer blir det med en fyllig utställning, från de målningar han räknar som sina första konstnärliga och fram till i år. (En stor oljemålning är nyligen avslutad och finns med på utställningen!)

Daagarsson har en rad egna utställningar bakom sig både i Stockholm, Gävleborgs län och på Nord-Jylland i Danmark. Dessutom har han antagits till 12 st jurybedömda utställningar (bl.a. 10 st Länskonst Gävleborg) och ett 40-tal samlingsutställningar.

Eftersom Daagarsson är mångsidigt konstnärligt begåvad finns det de i Bollnäs kommun som ej anser att han är MÅLANDE konstnär. Daagarsson är dock bl.a. godkänd för utställningsersättning hos riksförbundet Sveriges Konstföreningar och erhåller årlig ersättning från BUS (Bild- och upphovsrätt i Sverige) för sina offentligt placerade konstverk. Fakta som talar för sig själva. Han är en mycket kunnig, intressant, seriös och innovativ konstnär.

Hjärtligt välkomna! Fri entré!

Vi repriserar förra utställningens recensioner:

29/1 -13/2 2005 Stefan Daagarsson Bläckmålningar - ni aldrig sett maken till! (Naturligtvis p.g.a. att ingen tidigare gjort sådana bläckbilder!)

 
Läs här vad konstkritikern Niels Hebert skrev om utställningen i Hudiksvalls-Tidningen, Söderhamns-Kuriren, Ljusnan och Ljusdals-Posten:

"Livet skildras i blått bläck
Stefan Daagarsson ställer ut egna verk på Daagarsson-gården i Lenninge, utanför Bollnäs

... Stefan Daagarsson rör sig i olika världar. Kärleksparen är många: i porten mellan barnvagnsaffären och konsthandeln (välja konsten eller livet?), i parken, på dansbanan, i ungdomarnas koja och nära sommarnattens leende i gräset.
  Dessa bilder har lätt naivistiska drag, liksom i en del stadsbilder. Massor av människor syns i de stora husens fönster, många par om par. I en av bilderna ser man i husets gatuplan - som en programförklaring till vad som gör livet värt att leva - en blomsteraffär, ett kafé, ett konstgalleri och en musikaffär.
  I sina romantiska motiv kan Stefan Daagarsson påminna om en annan hälsing, Mårten Andersson. Och det är svårt att komma förbi Andersson, Lim-Johan och Hans Viksten om man nu arbetar i en hälsingsk tradition. Men Stefan Daagarsson skapar ändå sina egna bilder.

Barndomstiden
En annan av Daagarssons världar är starka minnen från barn- och ungdomstiden. Där skjutsar kompisen hem dig på moppen om kvällen, där sitter gubben på mjölkbilens flak i ur och skur och där väntar arbetarbussen i ottan.

En ännu större berättelse
Också bilderna om konstnärens tidiga år inom psykiatrin dröjer kvar: det väldiga sjukhuset som från horisonten tycks övervaka städpatrullen, nattvandraren och autisten, som står där i sin trånga cirkel ... Bilder av detta slag antyder att Stefan Daagarsson går och bär på en större berättelse om livet i södra Hälsingland.
  En del av utställningen handlar om cirkus, en metafor för livet: elefanten som bär stora bördor, trapetskonstnärernas våghalsighet, clownens och cirkusfamiljens känsliga ansikten, artistens nervositet innan entrén ... Det är en tydlig värld, idag kanske överspelad både i verkligheten och i konsten.
  Men konstnären framhärdar. Hans porträtt övervinner schablonen och hans elefanter ger insikter i ödet att bära (andras) tunga bördor.
  Stefan Daagarsson ... visar också lätt surrealistiska och smått absurda bilder: motljuset när fyrspannet spränger mot horisonten, simmaren i natten, camparen i kostym och mannen med ett puzzelansikte.
Kulspetspenna
Konstnären använder kulspetspenna. Han tycks gilla det riktigt mörkblå, som han når genom att lägga många lager. Bläcket ger honom möjligheter att skapa kontraster. Riktigt skarpa blir de mellan mörkblått och utsparade, vita partier. Detta bläckmåleri, eller monokroma måleri, kan tyckas säreget. Men jag har inget att invända. Och jag tror att pennan satt igång ett bildflöde som kan leda vidare mot fler berättelser och fler fynd bland tillvarons absurditeter.
  Utställningen öppnar idag och pågår till och med den 13 februari.
Niels Hebert"
  i Hudiksvalls-Tidningen, Söderhamns-Kuriren, Ljusnan och Ljusdals-Posten den 29/1 2005

 

Stefan Daagarssons separatutställningar (i urval):
 
Galleri Katarina, Stockholm 1974
Daagarsson-gården, Bollnäs 1991
Daagarsson-gården, Bollnäs 1993
Daagarsson-gården, Bollnäs 1997
Galerie Tarp, Saeby, Jylland, Danmark 2001
Bergsjö Konsthall, Bergsjö 2001
Galleri Flora Et Lettera, Stockholm 2002
Ecke Hedbergs konstnärshem Tallbo, Kungsfors 2002
Daagarsson-gården, Bollnäs 2003
Staffansgården, Delsbo 2003
Daagarsson-gården, Bollnäs 2005
Galleri Elixir, Konstföreningen Elixir, Gävle 2005
Patent- och Registreringsverket, Namnbyrån, Söderhamn 2006
Daagarsson-gården, Bollnäs 2009
                                                  Daagarsson-gården, Bollnäs 2011


Jurybedömda utställningar (12 st):
 
Länskonst Gävleborg, Sandvikens Konsthall 1972 (1 verk antaget)
Länskonst Gävleborg, Kvarnen, Söderhamn 1989 (3 verk antagna)
Länskonst Gävleborg, Bollnäs Museum 1992 (2 verk antagna)
Länskonst Gävleborg, Kvarnen, Söderhamn 1995 (3 verk antagna)
Vårsalongen, Daagarsson-gården, Bollnäs (under pseudonym!) 1997 (3 verk antagna)
Länskonst Gävleborg, Kvarnen, Söderhamn 1999 (3 verk antagna)
Länskonst Gävleborg, Länsmuseet, Gävle 2000 (1 verk antaget)
Länskonst Gävleborg, Hälsinglands museum, Hudiksvall 2001 (3 verk antagna)
Länskonst Gävleborg, Länsmuseet, Gävle 2004 (samtliga 5 verk antagna!)
Länskonst Gävleborg, Edsbyns Museum, Edsbyn 2007 (samtliga 5 verk antagna!)
Teckning 2008, Sandvikens Konsthall 2008 (2 verk antagna)
Länskonst Gävleborg, Länsmuseet, Gävle 2008 (samtliga 5 verk antagna!)

Efter att ha gjort storslam 3 gånger i rad med sina bläckmålningar (15 antagna av 15 möjliga!) beslutade sig Stefan Daagarsson att aldrig mer delta i Länskonst Gävleborg. Dels hade han inget mer att bevisa ... dessutom köper kommuner, landsting och privatpersoner så lite att dessa länskonstutställningar enbart innebär dryga utgifter för konstnärskåren. Ett innegäng från Gästrikland är (med ytterst få undantag) de enda konstnärer som får sälja.


 Samlingsutställningar(ett 40-tal, bl.a.):
 
Kulturforum, Bollnäs Konstcentrum, Bollnäs Museum 1977
Bollnäs konstnärer genom tiderna  Bollnäs Museum 1992
Daagarsson-gårdens sommarutställningar 1991-2013
Daagarssons-gårdens temautställningar 1992-
Fyra Bollnäskonstnärer, Galleri Näcken, Hudiksvall 1996
Änglar, internationell utställning, Galerie Tarp, Saeby, Danmark 1996
Höstsalongen, 1999, 2001, 2003, 2005 och 2007,
Istället för höstsalong 2009 Förlorad sommar 2010, Sommarglädje 2011, Vänner, Somriga Bilder 2012, Jubileumsutställningen LKF 20 år 2012 och Som sommar 2013, samtliga på Daagarsson-gården.

 

 
Offentligt placerade målningar:

Granbergsskolan, Bollnäs Entrémålning "Ballongfärd över Hälsingland" (olja) 220 x 240 cm
 

Nyhamre skola, Bollnäs Korridormålning "Skolavslutning" (gouache)
 

Bollnäs bibliotek, Kulturhuset, Bollnäs "Månsken över Sörbo" (gouache)
 

Kultur- och Fritidsförvalningen, Kulturhuset, Bollnäs, "Maria" (bläckmålning)
 

Kultur- och Fritidsförvalningen, Kulturhuset, Bollnäs, "Tupp och människa" (bläckmålning)
 

Kommunalhuset, Bergsjö, Nordanstigs kommun
"Eremitens lusthus" (gouache)                                                                

Patent- och registreringsverket, Namnbyrån, Söderhamn Triptyken "P-R-V" (bläckmålning)


Representerad i privata samlingar i London, Provence och runt om i Sverige.

 

UR ARKIVET:

TV-INSPELNING på Daagarsson-gården den 7/11 2008!

 

Stefan Daagarsson har börjat sjunga igen och gjorde denna afton come-back som trubadur och visdiktare, något som han var professionellt verksam som från 1960-talet till början av 1980-talet då Rotebergs-Raggarn tog över alla hans engagemang ...
  Konserten hölls i Galleri Mellanrummet och omfattade ett 30-tal visor, däribland en som han skrev redan som 12-åring. Texterna var skrivna på både svenska och engelska.
Alltsammans filmades för TV av regissören Björn Mathlein som sedan 2004 gör en dokumentärfilm om Stefan men som också avser att göra en särskild film av denna konsert. De som saknat Stefans sånger kommer att kunna ta del av dem genom en DVD så småningom. Hans första LP från 1976 "Strömkarl i elransoneringstider" som han gjorde för legendariska skivbolaget Forsaljud är svår att få tag på men den intresserade kan kolla med Stefan själv. Han lyckas få tag på något sällsynt exempl ar -  ibland!                                                            

 

STORSLAM!!!

För 3:e gången i rad har Stefan Daagarsson fått samtliga 5 bläckmålningar antagna till Länskonst 2008!
Som bekant får man lämna in maximalt 5 konstverk per år och Stefan har således fått samtliga 15 verk antagna de sista 3 gångerna han deltagit.
3 x STORSLAM! med andra ord. Skaplig prestation!
Inspelning för dokumentärfilmen om Stefan Daagarssons liv kommer att göras i samband med vernissagen.

 

Stefan Daagarsson och Rose-Marie Klintman antagna till jurybedömda utställningen
"TECKNING 2008" i SANDVIKENS KONSTHALL DEN 19/1-3/2.

Utställningen arrangeras av Konstnärsgillet i Gefle och har valts ut av Kristina Lindkvist (intendent vid Länsmuseet i Gävle) och konstnären Jonas Källgren, Torsåker.

64 utvaldes av 104 sökande. Endast 7 av de 64 var från Hälsingland, 57 från Gästrikland.


Stefan Daagarsson antagen till jurybedömda Länskonst 2007. Samtliga 5 verk antagna!

Utställningen arrangeras av Gävleborgs Läns Konstförening på Edsbyns Museum, Bygatan 2 J, i samma byggnad som Celsiusskolan, Edsbyn.

Edsbyns Museum är öppet söndag-fredag kl. 13-16.

Utställningen öppnar söndagen den 21/10 kl. 13 och pågår tiden 21/10-25/11.

År 2004 var senaste årgång av Länskonstutställningen som Stefan Daagarsson deltog i. Då (liksom nu) antogs samtliga 5 verk av honom. År 2005 missade Länskonstföreningens nya ordförande att boka lokal så detta år arrangerades ingen utställning. År 2006 glömde den mycket upptagne Stefan Daagarsson att lämna in några verk. Därmed kan man säga att han tagit storslam två utställningsår i rad. 10 verk antagna av 10 möjliga!

Han gläds extra för att de 10 konstverken varit bläckmålningar, den tekniska innovation som han arbetat fram de senaste 12 åren.

Jury för årets Länskonst har varit Barbro Björk, intendent vid Sundsvalls Museum och konstnären Jörgen Nilsson, Örnsköldsvik.

84 konstnärer lämnade in drygt 200 alster för bedömning. Endast 19 konstnärer antogs (varav Stefan Daagarsson med samtliga sina 5 verk). Stefan Daagarsson står alltså ensam för en niondedel av Länskonst 2007 ... ! 65 konstnärer refuserades, vilket naturligtvis måste vara något av rekord!

Senaste Nytt: Stefan Daagarsson representerad med novell i nyutkomna antologin "Röster från Hälsingland" (En bok för alla).
Novellen "Fallet med Elly" ur novellsamlingen "När Skönheten for från byn" (Bokförlaget Inferi, 1979) har valts ut som ett litterärt exempel på skönlitteratur från Hälsingland. Bland övriga författare märks t.ex. Delsbostintan Ida Gawell-Blumenthal (kusin till Stefan Daagarssons morfar!), Åke Wassing, Per Knutsson och Karl Rune Nordkvist.
  Stiftelsen "En bok för alla" är utgivare och boken finns på närmaste välsorterade boklåda. Cirkapris: 50 kr. Inbunden.

Stefan Daagarsson hedrad vid PR-party för boken om Ulf Lundell

Stefan Daagarsson är flitigt förekommande i Expressen-journalisten Måns Ivarssons 3-delade biografi "Vill du ha din frihet får du ta den" om Ulf Lundell.
  Stefan Daagarsson var ju den som först av alla upptäckte Lundells litterära kvaliteter, den förste att publicera hans prosa, dikter och teckningar i Tidskriften Inferi, i antologierna "Unga Diktare" (som årligen gavs ut av Bokförlaget Inferi åren 1972-79) samt den i TV-programmet Antikrundan tvåfaldigt uppmärksammade diktsamlingen "Modus vivendi, Molngrabb".
  Allt detta redogörs för i Ivarssons storverk.
  Måns Ivarsson intervjuade Daagarsson på Daagarsson-gården.
  Måns Ivarsson besökte Daagarsson-gården i maj 2007 för att intervjua Stefan Daagarsson om Lundell och det är alltså denna intervju som ligger till grund för åtskilliga uttalanden och faktauppgifter i bokverket.
  Stefan Daagarsson var hedersgäst på det trevliga releaseparty som hölls av bokens utgivare, förlaget Ordupplaget, i Stockholm den 10/9. (Boken gavs ut den 15/9). Bland gästerna i övrigt sågs t.ex. bokförläggaren Per Gedin, singer/songwritern Py Bäckman och gitarristen Mats Ronander.
  Bokens ordinarie c:a-pris i bokhandeln är 388:- kr. Priset kan variera och den säljs  på Daagarsson-gården  för 295:- kr, medlem i Lenninge Konstförening betalar 265:- kr. Då de 3 delarna tillsammans väger 2 kg är ovanstående priser HÄMTPRISER.
  Angående bildmaterialet kan väl nämnas att Ulf Lundell naturligtvis förekommer flitigt men det finns tre (3) bilder där han inte förekommer: en bild på hans föräldrar, en bild på hans musikproducent på EMI Kjell Andersson och en bild på - Stefan Daagarsson! Detta faktum poängterades av Måns Ivarsson.
En trovärdig bok
  Det är bara att lyckönska Ivarsson och Ordupplaget till denna ambitiösa utgåva. En av bokverkets stora förtjänster är också att den inte är en odelat svärmisk hyllning till Lundell utan även innehåller åtskilliga kritiska synpunkter, som ökar trovärdigheten. Till och med Ulf Lundell är ju bara en människa ...
  Tagningar för TV-filmen om Stefan Daagarsson togs också i samband med releasepartyt.

Senaste Nytt om: Filmen om Stefan Daagarsson
Filmandet började i oktober 2004  och  själva filmandet är klart. Några av de sista scenerna med Stefan Daagarsson togs i samband med releasepartyt om Ulf Lundell-boken september 2007 (se ovan!) och visprogrammet som hölls på Daagarsson-gården november 2008. Nu återstår det digra redigeringsarbetet. 15 timmar råfilm ska bli 1 eller 2 ...
  Några kända personer som intervjuats om Daagarsson är t.ex. folklivsforskaren och författaren Bengt af Klintberg (känd bl.a. för det älskade riksradioprogrammet "Folkminnen"), poeten och författaren Bertil Pettersson (ni minns kanske hans legendariska radioserie "Blå tummen" tillsammans med Lasse O´Månsson?), skådespelaren Per Ragnar, logotype-skaparen Lars Laurentii (skapare av Kungliga Bibliotekets nya logotype och Daagarsson-gårdens!)
  Stefan Daagarsson tror själv att han aldrig får se filmen färdig. "Det blir väl ett minnesprogram av alltsammans!" säger han lakoniskt. "I bästa fall ..."


 
Stefan Daagarsson intervjuades om Rotebergs-Raggarn i P4-programmet KALAS fredagen den 29/9 2006. Fyra låtar med Raggarn spelades i programmet. (Anna-Stina Persson, När jag sir dine ygen, Heja Byn! och Så länge fässlene hôller). Stor respons kan meddelas.
 


STEFAN DAAGARSSON MOTTAGARE AV 2005 ÅRS CHRISTINA JUTTERSTRÖM-STIPENDIUM! 

Lördagen den 21/5 2005 stod konstnären Stefan Daagarsson på Varbergs Teaters scen och mottog årets Christina Jutterström-stipendium! Blommor, check och diplom överlämnades av riksförbundet Sveriges Konstföreningars ordförande Cecilia Nelson och kanslichef Anita Eriksson.

  Christina Jutterströms fond tillkom genom en donation av förre ordföranden i Sveriges Konstföreningars Riksförbund, Christina Jutterström. Stadgar antogs vid styrelsemöten för Sveriges Konstföreningar 2001 och 2004.

  "Fondens ändamål skall genom ett stipendium uppmärksamma kreativa och driftiga konstföreningsledare i konstförening ansluten till Sveriges Konstföreningar, som arbetar på ideell basis i konstföreningsrörelsens inriktning."

  Det är förbundsstyrelsen som utser stipendiat. Ifjol, när stipendiet utdelades för allra första gången, gick det till konstnären Bernd Janusch.
 
  På diplomet står följande motivering:

"Stefan Daagarsson är en entusiasmerande, hängiven och kunnig ordförande i Lenninge Konstförening, som han var med och bildade 1992.
 
  Han har deltagit i samtliga styrelsemöten och är den drivande kraften.

  Stefan verkställer allt praktiskt rörande anskaffande av utställare, marknadsföring, utformning och framtagande av kataloger, affischer och vernissagekort. Han har ett digert konstkunnande och arrangerar programkvällar med föredrag och konstresor både inom och utom landet för konstintresserade i Gävleborgs län. Hans synnerligen goda konstnärskontakter har främjat utställningsverksamheten i Lenninge Konstförening. Dessutom skriver han och trycker föreningens medlemsblad LKF-Nytt, som utkommer med 8-10 nummer per år. Han sköter medlemsmatrikeln och finns på plats varje utställningsdag.
 
  Stefan Daagarsson är en kulturpersonlighet vida känd och uppskattad och utan hans hängivna arbete hade Lenninge Konstförening aldrig blivit vad den är idag.

  Varberg den 21 maj 2005
  Cecilia Nelson
  Ordförande
  Sveriges Konstföreningar"

  
NYHET: Utställning om Rotebergs-Raggarn finns i Galleri Mellanrummet  på Daagarsson-gården!

  Daagarsson kan, (precis som Karlfelts klassiske prost!), prata med bönder på bönders vis och med lärde män på latin, d.v.s. han är både lärd och folklig och hans enormt stora bekantskapskrets omfattar bokstavligen folk från slott till koja, (kanske ändå med hjärtat mest hos de senare). Hans otroliga förmåga att minnas människor han - om än som hastigast - har mött är mångomtalad. Det har blivit lite av en sport för honom att känna igen besökare på Daagarsson-gården, när de gör återbesök - ibland efter flera år! De bara gapar och förundras...

  Stefan Daagarssons förhoppning är att Daagarsson-gården för all framtid ständigt ska utvecklas till en träffpunkt för humanistiskt inriktade människor och där ett besök alltid är berikande och utvecklande. I denna korta presentation kan vi naturligtvis bara antyda allt vad som finns och kan göras på Daagarsson-gården, men vi hoppas att Du med Ditt besök själv upptäcker hur sevärt allt - sammantaget - är!

Gården är hittills mest känd för sin mycket omfattande konstverksamhet. I dess galleri har visats separatutställningar av Bengt Lindström (Paris), Karl Axel Pehrson, Philip von Schantz, Peter Dahl, Sven Ljungberg, prins Sigvard Bernadotte, Olle Nyman, Evy Låås, Britt-Ingrid Persson (BIP), Ulla Wachtmeister (Washington D.C.), Margareta Sjödin (Los Angeles), Alf Olsson, Oscar Reutersvärd, Stig Claesson (Slas), Eva Zettervall, Hans Hamngren, Lasse Söderberg, Huck Hultgren, Lenny Clarhäll och många många fler.

  En extra attraktion på Daagarsson-gården är Irma Dahn-Anderssons Nävermuseum med över 100-talet alster gjorda av den legendariska konsthantverkaren. Hennes bok Näverboken har hittills sålts i sju (7) upplagor och har i pressen beskrivits som ”Näverslöjdarnas bibel”. (OBS! Nävermuseet visas endast för grupper och måste bokas i förväg). Läs mer om Irma Dahn-Andersson genom att klicka på fliken "Nävermuseum". Mer om boken finns i vår internet-shop.

  Lim-Johan-rummet är Stefan Daagarssons omtyckta hyllning till sin säregne kollega Johan Erik Olsson (1865-1944), byfånen som efter sin död blivit en internationellt erkänd konstnär och vars liv Daagarsson skildrat i 17 ömsinta målningar. Sviten skapades åren 1989-2000. En privatperson bjöd sommaren 2005 hela 450.000 kr för att köpa de 16 målningarna. Stefan Daagarsson tackade nej! På så sätt finns denna attraktion kvar på Daagarsson-gården!

  


 


 
Daagarsson-gården • 821 91 Bollnäs
Telefon 0278-230 11 • E-post:
stefan@daagarsson.se

Har du frågor eller bara vill komma i kontakt med mig kan du skicka ett mail från formuläret nedan.