Daagarsson-gården

Irma Dahn-Anderssons Nävermuseum                                                           

(Sidan uppdaterad den 16/7 2015, på Irmas 103-årsdag)

Irma Dahn-Andersson (1912-2001) är känd i hantverkskretsar över hela Norden genom sin bokklassiker NÄVERBOKENBoken har hittills sålts i hela 7 upplagor! Irma Dahn-Andersson var både traditionsbärare och nyskapande designer och höll liv i näverflätningen när inga andra gjorde det.

Genom hennes försorg fick detta genuina hantverk sin berättigade renässans i mitten av 1960-talet då hon var en uppskattad pedagog i både Hälsingland och Dalarna och då hon lärde upp nya generationer näverslöjdare. Även på Skansen i Stockholm tog man del av hennes kunnande.

Mot slutet av sitt liv önskade hon att hennes arbeten skulle bevaras samlade och de fick i början på 1990-talet sin permanenta hemvist på Daagarsson-gården. Över 100-talet verk gjorda av Irma Dahn-Andersson finns att beskåda. Hennes son, författaren och konstnären Stefan Daagarsson, guidar och förevisar gärna hennes efterlämnade arbeten samt berättar om hennes liv.

Samlingarna utvidgas hela tiden med udda näveralster gjorda av andra slöjdare, bl.a. från Sibirien. Även näver-kuriosa och -historik visas.

Vid en nyligen genomförd undersökning visade det sig att NÄVERBOKEN finns på SAMTLIGA folkbibliotek i landet men kan även beställas eller köpas direkt på Daagarsson-gården. Se Bokförlaget Inferi AB eller klicka på fliken SHOPEN!

Endast GUIDADE visningar. En visning tar c:a 1 timme.

Föreningar, företag och andra organisationer som mycket nöjda besökt våra  visningar är t.ex. SAS Konstförening, Stockholm, Larssons Resor, Stockholm, Länssjukhusets Konstförening, Gävle, Hudiksvalls kommuns konstförening, Hudiksvall, Lantmäteriets Konstförening, Gävle, Högskolan i Gävle och Sollentuna konstförening.

Den 16/7 2012, skulle Irma Dahn-Andersson ha fyllt 100 år. Vi högtidlighöll hennes minne på Daagarsson-gården med en speciell visning av hennes nävermuseum med hennes son författaren och konstnären Stefan Daagarsson som ciceron. Tack alla ni som hedrade Irmas minne!

 Läs mer om Irma Dahn-Andersson här:


Tonerna från näverluren får aldrig tystna!

Några rader om Näver-Irma av frilansskribenten Sven Eriksson, Årsta.


I veckotidningen Kvällsstunden nr 19 den 9 maj 2003 beskrev jag ett besök hos författaren och konstnären Stefan Daagarsson på Daagarsson-gården i Bollnäs. Mycket kort berörde jag även det nävermuseum som finns där som ett minne över hans mor Irma Dahn-Andersson.

  Irma Dahn-Andersson är mest känd som författare till Näverboken, en handbok i näverslöjd som i hela sju upplagor (!) spritts till vetgiriga slöjdare i hela Norden. Detta faktum är givetvis imponerande men känner man till bakgrunden blir hennes prestation ännu större.

  Irma föddes den 16/7 1912  i byn Freluga utanför Bollnäs i Hälsingland. Hennes far var lanthandlaren Johannes Abrahamsson Dahn (f.ö. kusin till Delsbostintan Ida Gawell-Blumenthal!). 12 år gammal fick Irma börja arbeta som expedit i faderns lanthandel i födelsebyn. Hon trivdes och var omtyckt av kunderna för sitt lättsamma och glada sätt.

  Bland kunderna fanns en märklig kvinna som hette Anna Persson men som allmänt kallades Los-Sara. Los-Sara var bördig från Värmland. Hon spelade dragspel, dessutom till dans, vilket var ovanligt bland kvinnor på den tiden. Irma lade märke till att Sara förvarade sina pengar i en miniatyr-näverkont, som Irma tyckte var väldigt söt och aldrig riktigt kunde se sig mätt på. När hon skulle bli 16 år sa Los-Sara plötsligt en dag i midsommarveckan 1928:

  – Fråga pappa om du får ledigt så ska jag lära dig göra en kont åt dig själv! Just nu savar björken och då går det som lättast att ta näver!

  På den tiden hade man stor respekt för sina föräldrar så Irma fick mobilisera allt mod som krävdes för att be om ledigt. Hon beviljades totalt en och en halv dag (Midsommardagen och Annandag Midsommar) från affären. Hon hade uppenbarligen anlag - för det var all utbildning hon någonsin fick i näverslöjd!


Gjorde kont direkt

Hon gjorde på denna korta tid en s.k. lie-sko som gåva till fadern. (Lieskon förvarade man liar i, på väg till och från åkrarna i slåttertid). Vidare gjorde hon ett par små skor och den utlovade miniatyrkonten. Dessa tre saker räknas som avancerade och konten betraktas som något av ett mästarprov bland näverslöjdare och görs av de allra bästa eleverna tidigast i slutet av en hel kurstermin. Irma gjorde dem alltså nästan direkt!

  Lieskon har med åren förkommit men både skorna och miniatyrkonten kan man se i nävermuseets montrar! När Irmas mor Stina (född Thyberg och härstammande från Bengtsfors i Dalsland) frågade Sara hur lektionerna avlöpt sa Sara på sin goa värmländska: "Irma är så läraktiger att hon hinner läre sej mycket fint hon om hon bare får vare frisk!"

  Ett tungt liv som torparhustru med en stor barnaskara blev emellertid hennes lott under många år och hälsan var tyvärr inte alltid med henne. Glädjekällan var näverflätningen, trots omgivningens dåtida kallsinne. Hon var tämligen ensam om att hålla liv i detta genuina hantverk under 1930-, 40- och 50-talen. En legendarisk möbelhandlare i Bollnäs, med det i sammanhanget passande namnet Oscar Björkman, var en av de få som förstod värdet av hennes arbete. Han bjöd henne att ställa ut på  Bollnäsutställningen 1949. Hennes arbeten uppmärksammades men den stora allmänna uppskattningen lät vänta på sig ännu nästan två decennier! I mitten på 1960-talet engagerades Irma av studieförbundet SLS (sedermera Vuxenskolan) att leda kurser i ämnet näverflätning och kom på så sätt att lära nästa generation näverhantverkare hur de skulle gå tillväga.

Näver in my life

Näverflätningen spred sig som en präriebrand i landet och Irma engagerades att leda kurser på många orter i Hälsingland och Dalarna och hon hade utställningar med sina alster och framträdde åtskilliga gånger, bl.a. på Skansen i mitten på 1970-talet. Hon startade Näverskolan i sitt hem Gröna Gränd utanför Bollnäs. Bland hennes många elever fanns t.ex. den legendariske Expressenreportern Gösta Ollén som i sin tidning döpte henne till Näver-Irma och som i samma tidning skämtsamt påstod att hon höll på att skriva sina memoarer med titeln "Näver in my life"! En rolig tidningsanka med glimten i ögat ... av den gode Gösta.

  En period hemsöktes hon av människor som kom långväga ifrån för att lära sig direkt vid mästarinnans bord. Den försynta och alltför snälla Irma hade svårt att värja sig och det fanns exempel på folk som bara "bosatte" sig i hennes dåvarande hem utan att betala ett öre för sig men som krävde både mat, dryck och undervisning! Andra var lyckligtvis mer måttfulla när man fick lära sig allt man behövde veta om näverslöjden. Många kom också miltals för att beundra hennes mångomtalade praktfulla trädgård. Någon sa vid något tillfälle att "Irma kan få en gråsten att blomma!"

  1971-73 kom hennes 3-delade handbok Näverflätning ut på Bokförlaget Inferi. Den följdes 1977 av Näverboken, (som hon förresten tillägnat minnet av Los-Sara). Bokens många vackra foton är tagna av ävenså bortgångne mästerfotografen Hilding Mickelsson och teckningarna är gjorda av Stefan Daagarsson. I slutet av 1970-talet gjordes en kortfilm i färg om och med Irma; "Näverflätning - hos Irma Dahn-Andersson i Näverns rike" av Sune Söderholm och Holger Hansson. Filmen finns numera även på video och visar hur hon skapar en stor näverkont från början till färdigt verk.

  Irma Dahn-Andersson gick ur tiden den 27:e februari 2001 men så sent som i början på 1990-talet kunde man ibland se henne, liten och försynt, i Bollnäs innerstad dit hon flyttat på sin ålders höst. Ingen som såg henne kunde ana att hon var författare till en internationellt spridd och mycket omtyckt bok och att hon då och då fick uppskattande brev från tacksamma adepter i Norge, Finland och Danmark!

Prins Sigvard bland beundrarna

Många kända konstnärer och artister har besökt Nävermuseet på Daagarsson-gården. Mest känd är väl prins Sigvard Bernadotte med hustru Marianne men även Philip von Schantz, Margareta Sjödin, Rock-Olga, Rockande Samen (Sven-Gösta Jonsson), Jokkmokks-Jokke och många många fler har fascinerats av både traditionella föremål och hennes nyskapande design. "Det här är verkligen mycket vackra och gedigna arbeten!" var prins Sigvards replik när han granskade de över 100-talet vackra alster från Irmas händer, som finns samlade i museet.

  Irmas yngste son, Stefan Daagarsson, lovade sin mor att ta hand om samlingen. Han har själv inte ägnat sig åt näverslöjden men eftersom han är uppfödd med den, som han uttrycker saken, förstår han dess principer teoretiskt och är därför en kunnig ciceron för Daagarsson-gårdens bussbesökare.

  – Det är märkligt att se hur även åldrade bönder ofta inte vet vad t.ex. en lie-sko är, säger han. Kunskapen om detta på sin tid så allmänna hantverk är på väg att försvinna. Jag håller på att systematisera samlingen för framtiden. Vårt nävermuseum blir på så sätt en kunskapsbank för framtida nyfikna. Mamma berättade så mycket för mig att jag nu måste rädda vad jag minns, så att det kommer andra till nytta.

  Han har ensam stått för kostnaderna när Nävermuseet ställdes i ordning och han har hittills aldrig fått en endaste krona i stöd.

  – Det gör ingenting, säger han. Huvudsaken är att min mamma blir ihågkommen för sin livsgärning! Det tycker jag nämligen att hon är värd!

  I förordet till Näverboken skriver Irma Dahn-Andersson avslutningsvis:
  "Jag har många gånger önskat att tant Sara fått leva och se att det hon lärde mig föll ´i god jord’. Jag har - med det som hon lärde mig till grund - gått vidare, kommit på nya ting och modeller, funderat fram och tillbaka, försökt och kanske vidareutvecklat flätningen. Om någon av mina läsare genom min bok funnit intresse för egna försök inom näverflätningen är jag mer än tacksam. Den konst som sprang fram ur våra förfäders nyttosaker är värd att hållas vid liv, i lika hög grad som våra vackra folkvisor och spelmanslåtar. Tonerna från näverluren får aldrig tystna!"
 
Det är bara att instämma. Eller hur?
                                                                                                   
Sven Eriksson, frilansskribent, Årsta

 

Daagarsson-gården • 821 91 Bollnäs
Telefon: 0278-230 11 • E-post:
info@daagarsson.se